Kålodling på liten yta

Det är något speciellt med att odla kål. Det är en oerhört vacker gröda, men också en av de mer svårodlade grönsakerna som man kan ta sig an. Allt vill äta upp ens kål! Den tar också mycket plats, vilket gör att kålfamiljen ofta väljs bort vid odling på små ytor.

Jag gör dock helt tvärtom. Kålen har en central del i min odling. Att detta är lite kontroversiellt blev jag upplyst om under sommaren. Vi hade några visningar utav trädgården och många blev förvånade över att vi har två stora kålkvarter, och en hel del kålplantor utspridda lite här och där.

Bild kålkvarteren

Varför väljer jag då att ge kålen så stor plats? Kålen för mig är en grönsak som man kan variera mycket. Har man liten odlingsyta har man också oftast lite lagringsyta. Av de olika grönsaker som man kan odla tycker jag att kålen är lättast att lagra, just för att den kan användas på så många olika sätt. Att den tar plats i landet kompenseras upp av dess lätta lagringsegenkaper och avkastning.

För trots att kålen tar mycket plats så ger den också mycket om den tas om hand. Broccoli plantor kan ge skörd i upp till ett halvår med stödgödsling. Våra broccoliplantor började ge runt midsommar och ger fortfarande rikliga skördar med upp till 150 g per planta och dag.

 Huvudkål kan ge mycket i ett kålhuvud uppemot 4 kg, spetskål  och savoykål som inte kräver lika stort utrymme som de stora röd och vitkålsplantorna kan ändå ge huvuden på upp till 2.5 kg. Har man då 10 plantor kan man alltså få ut 25 kg, på en yta som är något större än en pallkrage!

Men odlar man såhär mycket kål behöver man ju också dra upp plantor. Bor man såsom vi gör kan det vara svårt att hitta en lämplig plats inomhus som är sval men ljus tidigt på året, och där alla dessa plantor ska få plats. Här kommer varmbänken och vintersådd in i bilden. Alla våra kålplantor är i år uppdragna i varmbänk eller som vintersådd i plastbackar. Plantorna blir direktavhärdade, de tar ingen plats inomhus och man får otroligt starka och knubbiga plantor, som man kan sätta ut på friland tidigt, då de är vana vid låga och svängande temperaturer.

Jag brukar också få frågor hur jag löser växelbruket med kål på liten yta, då den helst inte ska växa på samma plats på 7 år. Jag själv har odlat kål med en 4-5 års rotation som hittills har funkat fint utan utbrott utav klumprotssjuka. Denna kortare rotationen gör det möjligt för mig att ha kål varje år trots få bäddar. Eftersom jag också odlar två kål kvarter så skulle jag kunna välja bort vissa mindre avkastande kålsorter, och dra ned kålkvarteret till en bädd. Dessutom matar jag mina bäddar med nytt organiskt material varje säsong, då jag får mycket material från varmbänken, och täckodlar. Detta bidrar också till en friskare jord och minskar risken för klumprotsjukeutbrott. Ytterligare en faktor är att jag helt väljer bort kålsorter som är extra benägna att dra på sig klumprotsjuka såsom senapskål, men är också noggrann med att rensa bort korsblommiga ogräs som lomme, och penningört. Kålen som växer lite här och där är snabbväxande sorter som inte står i landet så länge att de kan dra på sig smitta. Exempel på dessa sorter är rädisa, majrova och pac choi.

Såhär på sensommaren är mycket av våran kål skördeklar. Den mesta kålen lägger vi in, då glasburkar kan stå utspritt på många ställen, skafferiet, garaget, vinden, och andra små tänkbara skrymslen som är mörka och något svalare än rumstemperatur. Viss kål strimlar vi och fryser in i mån av plats. Svart och grönkål kan man torka och lagra i lufttäta burkar, går fint att använda i grytor. Drar man upp kålen med hela stocken, kan man förvara dem i ett svalt men frostfritt utrymme ex; inglasad balkong i några månader de håller sig fint.